— 146 — ångrade snart den skarpa ägan och blef senare dess föremåls förnämste välgörare. den på papperet. Jag jemför mg ej derför med BeUman, Det är han, som borde sjunga Per Enebom. Det behöfs också blott ett ord, och han gör det." — Leopold frågar derefter, om ej Åhlströic vill sätta musik till visan, och tillägger slutligen: "Han älskar Kellgren, som allt hederligt folk gör. Vi skola lägga skurkarne till hans fötter, in- nan han dör. Min sista styrka skall dertill användas. Herr kanslirådet ser, att jag är på grafbrädden en narr, som älskar intill galenskapen allt förträffligt." — Det är bekant, att visan sjöngs i hufvudstadens sällskaper, liksom på gatorna. Rosenstein berättar, bland annat: "I går åto några af grefvinnan Wrede*s societet på ett värdshus. Gref- vinnan Lantingshausen sjöng "Per Enebom," ackompanjerad af hela sällskapets chorus. — Hertigen har tält om denna visa med Adlerbeth. I går aftons har Adlerbeth hos riks- marskalken spelt den med variationer." — Blom skrifver: "Det är omöjligt att beskrifva den effekt, som sången till Per Enebom väckt. Jag har aldrig sett folkmassan så upp- rörd af löje. — Det sjuka lejonet förbättras icke. Det har likväl fått ett slags lif sedan i lördags, då Enebom scha- votterade." — Oxenstjerna yttrar i ett bref till Leopold : "Eneboms skrift i Extra Posten var af en narr, men om jag far hazardera min idé, så hade jag kanske prefererat att han ej med sitt namn blifvit utmärkt i samma blad^ uti den visa, som kom der i förgårs, och som väl eljest är det qvickaste jag nånsin sett. Men jag fruktar deraf bara den ström af grofheter och skällsord, som man kan vänta af Anglarnes Broder, mot h vilken till slut man ej har an- nat att opponera, än tystnad eller stryk." — Följande post- dag skrifver han: "Per Enebom har åter i Extra Posten skrifvit nya fäaktigheter. Svara honom aldrig. Naturen skapte ju honom blott att äta hö." — Afven fru Lenn- OREN fågnar sig åt Per Eneboms "besjungande i Extra Po-
