Den här sidan har inte korrekturlästs
13
Tre^ie odet. 'Eros,
D,
� �
w
et var midnatt. Arktos sträckte Mot Bootes tyst sitt tåg. Djupt i Sömnens armar låg. Trött af mödor, menskors slägte.
�ros var dock vaken, han,
' Och till mig han vägen fann. På min dörr hai;i plötsligt klappar; Jag väcks upp och drömmen tappar. Hvem är der?" — jag ropar strax — Hvem gör väsen så här dagsf' — "Ack, var god och öppna !" — qväder Då en stämma, späd och skär, — "Var ej rädd: ett barn jag är, Genomvåta mina kläder. På den månskenslösa stig Jag i regnet irrat mig." Rörd jag blåste spiselns låga Upp igen, — vred låset om, — Och en vingad gosse kom In med koger och med båga. Blyg och menlös satf han sig Ner på spiselns häll hos mig. Jag hans händer tog, de fina,