Den här sidan har inte korrekturlästs
— 14 — I Och dem värmde mellan mina. Och ur lockarna till slut Kramade jag regnet ut. När så kylan vika gifvit, Tog han bågen: "Nu, låt se,'* Jollrar han, "min sträng kanske Våt och slapp af regnet blifvit/' Bågen spändes — och han smög Till dess trycke tyst sitt finger. Och, liksom en geting stinger. Pilen i mitt hjerta flög. Men på dörren gossen springer. Gläntande på den, han se'n Brast i skratt och ropte: "Vän! Tack, jag vill ej längre störa. Bågen är i bästa skick; Men härnäst jag ber få höra, Hur det med ditt hjerta gick."
