— 172 — Obemäldt må ej lemnas, att Leopold då gick i spetsen för den filosofiska granskningen i Sverige, ägande till motståndare Boéthius, den nya lärans försvarare. Han följde med samma allvarliga upp- märksamhet och sorgfiilliga pröfning Fichtes, Schel- lings och Hegels läror, samt den fortfarande stri- den emellan desses anhängare och motståndare/' hvilken kamp "tycktes skaka tankens verld i sjelfva dess grundfästen."*) Måhända, tillägger Grubbe,
- ) Vid anförandet af Grubbes ord äro vi skyldige tillägga,
att vi af Leopolds tryckta skrifter ej funnit, det han sträckt samma uppmärksamhet till Hegels lära, men sannolikt hade Gbubbe genom samtal med den gamle tänkaren hemtat viss- het derom. Under redogörelsen för Leopolds pröfning af Kants och Schellings systemer, yttrar Gbubbe : "I all- mänhet torde man dock, under fullkomligt erkännande af det verkliga värdet af dessa undersökningar, kunna anmär- ka, att de här iMgavarande systemerna icke af Leopold blifvit framstälda på ett nog genetiskt sätt, i hela deras inre sammanhang, icke i deras förhällande till d(in föregå- ende tidens spekulation/* Tvifvelsutan äger detta förhål- lande sin grund i tillkomsten af dessa skrifter, h vilka ej uppstodo såsom filosofiska arbeten, utan, hvad Kant an- går, i den anspråkslösare formen af en anmälan i tidskrif- ten "Läsning i blandade ämnen"; hvaremot granskningen af Schellings lära uppstod såsom ett slags redogörelse af tänkaren för sig sjelf, eller, som han sjelf kallar det: En bUnd mans besinmngar i filosofien. Bedan den öfverskrift som han gifvit de särskilda afdelningarne: "Stycken om Kantiska filosofien" och "Stycken om Schellingska filoso- fien", synes antyda, att han sjelfmant frånträder anspråken på en genetisk framställning.
