— 17 — Med små budskap jag förtjenat All den vänskap, han mig gen Nyss i bygden, kan du tänka � Fick jag höra af en vän, Att min herre ämnar skänka At mig friheten igen. Nej! han skall mig alltid finna � Om han också gör mig fri. Han skall se mig: hans slafvinna Vill jag evigt, evigt bli. Skulle jag kring bergen flyga, Bygga bo i trädens topp Och bland tusen faror smyga Att min föda hemta opp? Nu mitt bröd jag sorglös hackar Ur min herres egen hand Och med vingens smekning tackar, Sväfvande kring bordets rand. Förr n min herre bägarn tömmer, — Alltid sker det i ett drag, — Han min dryckeskopp ej glömmer; Se'n jag druckit, dansar jag. När den röda solen bränner På min herres hufvu4 ner, Mina vingars par jag spänner Och hans panna skugga ger. Sv. Akad. Handl 35 Del.
