Den här sidan har inte korrekturlästs
— 18 — Siat, när dagen sig fullkomnar Och till hvilans ro jag går. Jag på skaldens harpa somnar. Som bredvid hans läger står. Men farväl! — Jag råkat spraka Längre än som passat aig. Fy, se sjelfva denna kråka' Med förundran ser på mig."
