206
vittra banan skyndade Leopold att icke blott med utmärkt bifall kröna hans sång, men egnade åfven ett varmt deltagande åt faans framgång på tjenste- banan. *) Enahanda uppmuntran skänkte han de samtida skalderna Valebius, Kullberg* m. fl.
som det helt säkert skall förlåta. Den kritik. Hr K. S. bifogat sitt beröm, har väckt en icke mindre tacksamhet hos mig; den är mig nyttig, och de skonande uttryck Hr K. S. behagat nyttja, skola ej hindra mig att inse dess vidsträckthet och dess följder. Professor Porthan, som också haft den godheten att genomläsa Bahéls torn, har gjort ungefär samma anmärkningar." — Ännu senare (i bref år 1802) förklarar Choräus, att det varit Leopolds uppmuiitran som uppehållit honom under motgången på den vittra banan, och utber sig Leopolds förord till ad- junkturen vid Garlberg, hvilken syssla CHORiKUS jemväl erhöll.
- ) Såsom bevis på den uppmärksamhet, hvarmed Leopold
följde unga lofvande snillen, må anföras, att han, efter be- kantskapen med Wallins första täflingsskrift, tillskref en prestman (Humble) i församlingen, der Wallin vistats, med anhållan om närmare upplysningar. Humble insän- der det enda vitterhetsstycke af Wallin han ägde, nemli- gen dennes versifierade tillegnan af sin gradual-disputatiou (till föräldrarne), �och tillägger: "Wallin är en yngling om 23 år, med kort växt, svart hår och blixtrande ögon. Han hade i somras kondition hos prosten Isander i Oden- sala, och jag förmodar att han ännu är qvar der. Han har skrifvit åtskilliga smärre poemer, hvilka, till en del, ej skola vara utan värde. Jag har fogat anstalt att fä dera.*' — När Leopold hört, att Wallin blifvit utnämnd till hofpredikant hos arfprinseu Oscar, och att "den unge, älskvärde prinsen sjelf textat fullmakten," fann han det se-
