— 205 ~ läsa CnORiEi bref derom, för att fatta hvad intryck ett sådant ord af Leopold gjorde på ett ungt sångarsinne. *) — Vid Wallins första steg på den
- ) Choilsus skrifver till Leopold (från Åbo den 24 juli
1799) med öfverletonande af sina försök: "För ungefär fjorton dagar sedan hade jag den hedern att e mottaga ett bref ifrån professor Franzén, hvaruti jag med förvåning lä- ste följande: *Herr magistern är god och skickar sitt poem BdbeU tom till Leopold. Han utbeder sig det, och herr magisterns vänskap'. Så lyder, ord efter ord, hans utlå- telse. Jag skall icke säga, huru många gånger jag om- läste den, och huru för hvarje gång min bestörtning öka- des. Herr kongl. sekreteraren tillåte mig endast att öp- penhjertigt tillstå, att jag ännu med räddhåga och oro lä- ser denna utlåtelse. Att Leopold skulle äska ett poem af mig, och det genom Franzén, detta måste jag frukta så- som de yttersta tidens tecken för den lilla verld min in- billning skapat. Det är sant, visst uppsteg någon gång hos mig en önskan (och hvad önskar icke en yngling!) att den dag skulle komma, då jag kunde betyga Hr K. S. min innerliga vördnad; då jag skulle få säga, att också jag, i min ålders glada sommar, burit några enkla blom- mor på de nios altare; men jag trodde ej att denna dag så snart skulle inbryta, jag trodde den först då skulle nal- kas, när jag med mindre saknad, än nu, kunde lemna en %gtig ungdoms glada tidsfördrif. Alltför bittida står jag vid målet för mina önskningar, alltför bittida skall det försvinna för mitt hopp, likt den lilla vackra fogeln, som en yr gosse ville taga fast: han sprang för häftigt, och den lilla flög undan utan att återkomma." — Den 30 sept. s. å. tackar CHORiEus för Leopolds omdöme, och säger: "Den uppmuntran Hr K. S. behagat skänka mig, har iu- nerligen rört mitt hjerta. Jag säger detta med frimodig- het, hvartill Hr K. S:s ädelmod gifvit mig anledning, och
