— 218 — de sista ärebevisningar från thronen � emottog Leo- pold adelsbref � nordstjernans storkors och stats- sekreterare-titel. *) Leopold, som gått segrande ur så mången strid, utan att sjelf hafva föranledt den, väckte ej heller den mångåriga kamp, den längsta af alla, som fördystrade hans lefnadsafton. **) Stridsropet
H. K. H. kronprinsen har befallt mig förklara dess nådiga hågkomst och deltagande i hr kanslirådets välgång."
- ) Näx LsopoLD erhöll det stora ordenstecknet, sade han till
sin och Kellgrens gamle vän, advokatfiskal Peter Berg- ström: "Jag verkeligen blyges att bära detta, när jag tän- ker på, att Kellgren aldtig fick ens den lilla stjernan". Ja — svarade Bergström — koneten var ej inventerad den tiden.
- ) Anfallen begynte i tidningen Polyfem samt fortsattes i åt-
skilliga flygskrifter. Svensk lAtteratur-Tidmng och slutligen i Hammarskölds "Svenska Vitterheten," hvilken konstdo- mares ensidighet och orättvisa i detta fall uppnått den grad, att den forringar mera sin upphofsman, än foremå- let. Till omvexling användes äfven diktformen, både den antika och den romantiska, h varom poemerna Markalls sömnlösa nätter bära vittne. Den jemförelsevis hofsamma- ste ton iakttogs i nyssnämnda litterära tidning, hvilken dock stundom äfven glömde det passande, for att ej tala om den aktning man är skyldig en stor förtjenst, eller grann- lagenbeten att ej beträda personlighetens område. Ett prof må anföras. Det heter t. ex. om den franska sma- ken och dess efterföljare: "Då den sjelf är draggen af en nationalitet, hvars litterära förförare liksom rest sig i massa för att bringa sin tomma och lättfardiga åsigt af lifvet i ett ordentligt system af skökojoller och onatur, så
