— 220 — så kallade "'blyspim' förmentes hafva förtryckt den svenska vitterheten, alltsedan Kellgrens död, samt befogad att genom sitt ombud i Upsala, professor 6ee- NANDEB, meddela tidnix^ns utgifvare en varning, hvari förekommer följande: "Om ungdomen kräfver undseende och fördragsamhet för hvad den lifligen känner och yttrar; om äfven en sann talang stundom bådas i denna liflighet, som, lugnad med åren, utvecklar sig och mognar till för- mån för litteraturen och fäderneslandet, så är det då blyg- samheten och aktningen för andra följer ynglingen på kon- stens bana och ger ledning åt dess djerfva %gt. Men då med Öfvermod i domslut förenas direkta angripelser, och en föi-fattares lefnad, på ett lågt och smädande sätt, väl- jes till föremål, i stället för hans skrifter: då allt detta sker med myndigheten af en sekt och anseendet af en segrande lära: då blir en allvarlig anmärkning nödig, af smaken, sedligheten och den allmänna ordningen gemen- samt påkallad. Jag häda visserligen icke tvekat att, när jag ansåg måttet vara uppfyldt, i anseende till Svenska Litteratur-tidningen använda den lagliga makt, som mig, genom mitt embete, tillkommer; men en enskild orsak har förhindrat mig att vidtaga denna utväg. Jag har den äran att tillhöra en korps, som synes vara egentliga före- målet för bemälda tidnings anfall, och ehuru Svenska Aka- demien hvarken behöfver eller fordrar något skydd af en embetsmanna-åtgärd, hade denna likväl så kunnat miss- tydas. Ej heller ville jag afbryta den började gransknin- gen af Svenska Akademiens handlingar, för att ej synas bereda åt de fl blad, som deribland bära mitt namn, en säkerhet för klander, den de i intet afseende förtjena. Jag har således bort välja det enda mig ännu återstående me- del, att för framtiden vinna en nödig rättelse. Tit. beha- gade förekalla redaktören af Svenska Litteratur-tidningen och, å mina vägnar, varna honom för en fortsättning af sådana högst obehöriga personliga förolämpanden, som i
