Bilagan 1.
Då sannolikt få bland våra läsare ägt tillfälle att taga kännedom af denna numera sällsynta skrift, torde några prof deraf icke vara ovälkomna. Den begynner sålunda:
"Det svenska snillet har efter fyra vanmäktiga försök å nyo samlat sina krafter, för att ibland Europas vittra folkslag lyfta oss upp till värdigheten af en episk nation. Men man behöfver blott lyfta detta nya försök med två fingrar, för att veta de flestas omdöme. Ett poem om tolf sånger, hvardera omkring 4 till 500 verser, tillhopa inemot tusen[1] rimmade rader, facit 413 sidor ren poesi: hvilken volym! hvilken hotande klyfta öfver våra qvicka, flygtiga, spelande sällskapshufvuden! Också ser man dem, den ena efter den andra, skynda sig undan vitterhetsberget, i den förskräckande öfvertygelsen, att berget rasar. Men under vår allmänna klagan öfver brist på goda författare, har man nånsin tänkt på den icke mindre brist på behöriga läsare, jag vill icke säga i hvar vetenskap, — det vore kanhända för mycket begärdt hos oss, — utan äfven i alla högre slag af vitterhet? Brist på läsare!... ropar man: har ni då glömt hela den läsande allmänheten? — Nej, jag har icke glömt hvilken märklig person den spelar i alla — företal. Jag har icke glömt, att ifrån den, som skrifver astronomi, intill den, som
- ↑ Sannolikt tryckfel, i stället för sextusen.
