— 248 — i<tqiiodto �e 3 �ll �r 4,000 i häBSieeiide till stånd, uppfo^traj), naturliga egraakaper, Åni^e lefnadss&bb, embetäskyldigheter och bebof af sy^el&ätttaing för sipnet, borde kunaa antagas, om ieke aåsom amar törer, åtmin&tone som begripande och kunniga lä- sare. --^ Men att man. icke för egen del finner nöje i snilleöfningar kommer tvifvelsutan af bri^t på den nödtorftiga kannedom, som denrid förutsattes, och emedan denna kännedom kostar någon möda ai;t förvärfva sig. Den menskliga beqvämligheten sträf- Tar så länge som möjligt är emot ett besvär, hvar- med ingen hvarken synbar eller kännbar fördel är förknippad. Endast när sjelfva undervisningen före- drages som ett blott tidsfördrif, endast då, säger jag, är det som allmänhet^i stundom har den god- heten att gratis låna sina ögon dier öron dertill. Det är derför som populära författare i ett sådant land hafva ett så afgjordt företräde framför de abs- trakta och didaktiska, och som t. ex. granskningar i vitterheten allmännare läsas och skattas, ju min- dre de inskränka sig inom blotta undersökningar och reglor, och ju mera de äro personliga, stic- kande och skämtfulla. Läsaren, som i allt detta ej finner annat än naturligt godt vett, anser med särdeles nöje alla dessa omdömen såsom hemtade ur dess eget begrepp, och sätter sig med ett slags hemlig stolthet i domstolen öfver en författare, öf- ver hvars förtjenst han numera är i stånd att ställa honom till rätta. — Om vi någonsin sport, att det gifves en läsande allmänhet, så är det när kritiken någon gång klämtat i straffklockan. Då har man
