— 2b^ — noga oek Tåifdigt, som Homerus ägt i så kög graxi och hvarii^i ingen af hans efterträdare gått upp emot honom. Hos oss, som till större delen ioice känna det episka poemets nat �!r annorlunda, än ur Virgilius ock Voltaire, lefver man temligen all �- rnänt i den tanken, att stylcÄS prakt utgör en af dess förnämsta egentligketer, ock id studsa när ti se poeten nedstiga till smärre detaljer etter ^antaga en berättande ton. -^ — Författaren är, som jag fin* ner, af något annan tanke. Jag ser öfterallt i kans arbete denna naturligt bwättande, fortlöpande stylen, sam intet stadnar kändelsemas' gäng för att fånga läsarenS' förundran, ock som intet försåtUgt kvastar guldäpplen för kans fötter, för att uppekålta konom i k^pet ock för att dölja sin egen trött- het, utan som merendels otvunget och angenämt skyndar sig från omständighet till omständighet, flätar med en lätt hand större och mindre saker in i kedjan af sin berättelse, och sammansätter, likasom nat^aren, detta underbara hela af sådana naturliga drag och ledamöter, som ingendera sär- sidldt besvära läsarens fettningsgåfva. Detta är konsten af berättelsen, halfVa konsten af interes- set, ock efter min öfvertygelse Homeri kela kem- ligket. Om Virgilius � sjelfve den dråpKge Virgilius, redan interesserar oss mindre, så är det kanske till en del af den orsak, att vi ofta i kans skrift- sätt mera röja versmakaren än berättaren. Det är icke sjelfva kändeisen, som alltid är kans huf- vudsak: det är konsten att förtälja den ståteligen. Men det latinska språkets rikhet ock böjlighet
