— 252 — ningar, inga smärre enskilda händelser som näras af de större allmänna och som tillbaka förstärka strömmen af deras lopp. Allt är här stort, allt äor enk^t, med ett ord, allt är Tåg. Men detta Tåg har med all sin enkelhet i anläggningen sina understundom rätt små och ratt löjliga detaljer, och det är häruti som författaren funnit hemlig- heten ^att underhålla läsaren tolf sånger igenom, utan annat ämne än en marsch, dirigerad af nå- gra gudomligheter, som här göra tes honneurs de la poesie, - — Det är icke här stället att Täcka frå- gajQi, huruvida detta underbara, dessa gudomlighe- ters mellankomst kan vara af fullkomligt god ver- kan i en tid, då vi alldeles icke tro på detta under- bara och dessa mellankommande gudomligheter. Jag skall icke heller inlåta mig i någon undersök- ning, huruvida intet episkt poem skulle kunna be- stå, skulle kunna upplyfta sig öfver Lucani medel- måtta, utan tillhjelp af gudar och gudinnor, fram- dragna ur fabelskräpet och afdammade, för att på en gång öfverrumpla och suspendera alla våra filo- sofiska begrepp. Jag vet att poesien har, likasom alla andra saker, sitt decorum^ sina gamla heliga bruk, och att man, för att bevisa deras onödighet, måste hafva gjort ett fullkomligt poem dem för- utan. — Ibland fördelar af detta arbete, som genast röja sig, finner jag en ganska betydlig i sjelfva sty- len. Jag menar härmed icke versifikationen, som kan vara på en gång rätt vacker och rätt litet underhållande, utan denna gåfva att berätta både
