— 263 — dmiy Danay Svea, Friden, Sanrmigen, Lögnen, Rätt-- idsan, Menlöshetent Fdlitiken^ EgennyUan, låna alla dels siaa personer, som poeten lånat dem, dels shia namn, i brist af. personer, till poetens disposi*- tion/' — Af annan art anser han ett sannt poe- tiskt begivande af en personifikation, och anförer, såsom exempel derpå, episoden om Selands hår- ande, då Danas bleka hamn tränger sig fram ur lök och lågor, f5r att rycka brandfacklan ur Fre-^ BBIKS händer. 'Tör min del, säger han, "känner jag mig åtminstone hundrade gånger mera bena-* gen att för detta ögonblick antaga ett slags skyd^ dande öfvervarelse för hvarje folk, en viss genius, som skapar dess Ijnne, ikläder sig dess personlighet och yakar öfver dess öden, än att sakna denna skön- het, detta underbara skydd, lemnadt ett olyckligt folk; som hotas af fiendens ljungeld på den ena, och af sin egen öfverfaets brandfackla på den andra si- dan. Reglerna för det underbara äro då desam- ma^ som för all konst, illusionens, det högsta skö- nas. - — Denna konst att upplifva naturen, att dikta tutan osanning, är poesiens äldsta och egentliga un- derverk; en konst, hvari man, ännu i vår tid, al- drig lyckas utan att upplifvas af något slags </im- nior auraT Den tolfte och sista sången finner granskaren så lastad af dekorationer, att den liknar en akt af en heroisk opera. "Det är," säger han, "blott formen som felar, och som jag skall taga mig den friheten att låna den på några ögonblick ; men jag ber läsaren så mycket möjligt är tro, att det icke
