— 270 — Tfir RfiQifÉR, hvilkcn drog honom ftr rätta i mn ▼ktra tidskrift*), med följande tilltal: **Så ange-^ nämt det är att i denna kritik röja en kännare � ett rart mOte på detta lärdomsfält hos oss, så fbga tillfredsställande är det att sakna deruti, jag Tili ej säga den styrka som han Täl yist s^ äga, men ej fullkomligen användt, men det som är H � tet fiVrtretligare, den värdighet som det granskade poemet, utan tvifvel det vigtigaste vi äga, med allt skäl hade kraft. Då denne granskare, genom sin retande skri �art, lätteligen vinner allmänhetens bifall, och dessntom genom sina kunskaper synes förtjena dess fulla förtroende, skulle man, på vit- terbetens och rättvisans vägnar, hafva önskat, det han, hvad Tdffet öfver Bäh beträffar, ej följt sin egen princip att hastigt och på en gång genom- låsa sådana arbeten. **) Man hade då säkert fått se en både grundligare och värdigare, fastän min- dre qvick kritik af hans hand öfver detta arbete. Han skulle då t. ex. icke funnit scenen af tredje •) Soenska Farnaaaen (2 häftet, 1785, s. 199). Det mi erinras, att denna tidskrift, som pryddes med bidrag af Orbutz, Oxenstjekna, Kellgeen, Adleebeth och flere den tidens berömdaste författare, var då di^ förnämsta i vårt land, samt att lof eller tadel i densamma ägde för en ung författare betydelse.
- ) Leopold säger i början af sin granskning: "Det första,
som jag skall taga mig den friheten att säga om detta arbete, är det, att man så mycket möjligt är bör läsa det på en gång. Af alla slags poemer gifves måhända intet som måste läsas oafbrutnare eller fortare, än en hjelte- dikt." Naturligtvis menas här, att det måste läsas i sin helhet, innan interesset kallnar; men motgranskaren faster dervid det begrepp, att det bör ske som ett ha st verk.
