— 280 — Hur vill du framdeles, att vi Achiver skvL Dig hörsamma och slåss, än bakom embuskader, An emot fiender som stå i långa rader? För de Trojaners skull, som bära långa spjut. Jag ej till Ilion kom att köra dem derut; Jag ej (han stack sin hand i byxsäcken) har klagat, Att mina betesnöt och hästar de förjagat, Att i det mylliga, folkrika Pythien De stulit bort mitt hö och mina äppelen. Ty det är skildt från dem af många stora sjöar, Som blifva större än af regn och när det töar, Och den Alldundrande dessutom hafver satt Ett råskäl mellan oss af bergstraktsskuggors natt. För din skull blott, ditt best! (här knöt han hand för näsan) Har jag och mina män gjort hela denna resan. Att mot Menelaus uppfylla mitt förbund Och att din bror må få sin fru igen, din hund! (Forts. e. a. g.)" Naturligtvis kom ingen fortsättning, hvarken af den ene eller den andre öfversättaren. Vi få framdeles se, huru vänskapen förenade Regnér och Leopold, och huru den senare uppmuntrade Regnér till de metriska öfversättn ingår af de gamle, som förskaf- fat honom ett aktadt namn i vår litteratur.
Bilagan 2. (Till sid. 126.)
Thorilds resa till England var ingalunda, så- som man i allmänhet föreställer sig, en litteratörs utflygt, för att förkofra sig i bildning och erfaren- het; den företogs tvertom för att, enligt hans egen föreställning, sprida ljus öfver verlden och, hvad
