— 296 -- senare än den nya verldsplanen. Han yttrar deri: "Det brefvet, du tycker så mycket om, för sitt lUow ordentliga, är — det är sannt — det markvärd- digaste papper nu i Europa. Det var till Per Tham, och jag begärte det sjelf åter." — Thorild var då 29 år, hade kämpat flera år med Kellgren, skulle snart begynna striden med Leopold, och hade re- dan i fyra år, som han sjelf uttrycker sig, varit "ett rang-geni, med anhang, tillhedjare, fiender, och ett eget interesse att skydda/' {Siare och Skalder, IV delen, sid. 121). Man inser utan svårighet, både att hans mot- ståndare ej ägde andra vapen, än åtlöjets, att med framgång använda emot dylika verldsförbättrare- drömmar, i en tid, då sinnena med dem ägde en allmän samklang, och att den, som blef skämtets föremål, skulle fatta ett oförsonligt hat till satir och parodi, hvilket jemväl utgör hufvudpunkten i hans hela strid mot Kellgren. Eftersinnar man derjemte, att de lågande ord om samhällsomskap- ning, som af unga författare utkastades i slutet af 1780-talet, voro förebud till en verldsbrand, som härjade Europa, och att Sverige ägde flera elemen- ter än något annat land i Norden, att antändas deraf, så torde man ej ge de författare orätt, som, medan tid var, använde ömsom förnuftets och skäm- tets vapen emot dylika politiska drömmare, till förebyggande af de borgerliga lagarnes mellankomst, alltid svåra att tillämpa i frågor som röra tanke- frihet och yttrande-rätt. Desse författare behöfdc derför icke vara, såsom det påstods, frihetens fi-
