~ 306 — konungen (sjelf påstår han, att hans aflägsnande var frivilligt) skulle gifva ny näring åt hans repu- blikanska tänkesätt. Likväl dödade de icke all- deles tanken på Gustaf, såsom följande ord till Tham (1790) visa. "Franska revolutionen, denna gudomliga och största händelse på jorden, näst syndafloden, detta yttersta domsens dån för tyran- nierna, har gjort mig from som ett lam. Jag kunde fara med frid och dö, om jag ej tyckte det just nu vara värdt att lefva. Gamla verlden såg ej, och våra barn skola ej se, hvad den gudoinliga sanningen nu ger oss att skåda. Mitt högsta mön- ster är numera icke Hercules, utan Orpheus. Med vår kung här tror jag knappt att mitt hjerta längre kan gå in. Mena sig böra äga för alla, tänka för alla, vilja, för alla, detta är för mycken högfärd för en dödlig. Och för afgudar är jag för litet hed- ning. Kanske gifves likväl ett sätt, på hvilket han ännu kan nyttjas till vårt bästa. Jag har från honom hört ord af nod — Äfven detta är mystiskt, men tycks knappt antyda fullkomlig lik- giltighet för konunga-ynnest. En annan gång skrif- ver han till Tham: "För de två rader, som jag i poemet (Lidners) utmärkt med tecken, och som jag hade ditskrifvit, med mera, blef Lidner, för några dar sedan, kunglig sekreter, fick en present och löfte om första lediga pension. Sic vos non vobis'\ *) Enligt Atterbom, stälde sig Thorild en
- ) På ett annat ställe yttrar han: "Spastara, Medea, Åttiotre
ha hela förstånds-menitiu och mycket af den poetiska från mig. Sjelf skrifver han så vild t, så rusigt, som hans per-
