— 318 — nnna. Elegi öfver Sehman; af Franzén: Jag är tycJdiff, mina bröder ; af Rosenstein : Om frihet och jemlikhet, o, s. v. Lägger man dertill, att de ut- rikes nyheterna voro i allmänhet bättre redigerade än i öfriga dagblad den tiden, så må man förun- dra sig, att denna tidning tycks fästat så liten uppmärksamhet hos senare granskare af vår dag- bladslitteratur, hvilka, oss veterligt, inskränkt sig att endast omnämna dess tillvaro. Jemför man dess tre årgångar med lika många af Stockholms- posten, det då berömdaste blad, så står Leopolds tidning visserligen icke efter Kellgrens, och man kunde fråga, hvilket blad i Sverige, under så kort tid, framlagt flera artiklar af den halt, att de, så- som här, sedan kunnat pryda en klassisk författa- res arbeten. Till dess förtjenster må räknas samma liberalitet, som Kellgren visade^ att upptaga mot- satta åsigter och jemväl motståndares skrifter. Man finner försvar för Svedenborgs uppenbarelser (1793 n. 247, 251), utan anmärkningar; i Leopolds tid- ning infördes äfven (1794 n. 299) valda profstycken ur P. Eneboms Kärleks- och Religions-sånger (röjande talent i naturmålning, ehuru med drag af bombast och förvirring) och författarens sjelfupphöjelse till "eterns son och änglars tillkommande broder", hvar- med sedan så mycket spe drefs. Man läser i Extra Posten (1795 n. 16) följande utfall emot dess stif- tare och hufvud-redaktör (i en artikel stäld till utgifvarne af Stockholms-Posten, hvilka beskyllas att beundra plattheter och löjligheter): "Ett exempel bland många — heter det — ger den högt be-
