— 319 — prisade tragedien Oderiy der språket är lika så föro- lämpadt, som smaken; der knappt tre eller fyra rena rader följa på hvarann; der auktorn än poe- tiskt sväller, än sjunker till prosaisk platthet; der man upptäcker alltför liten skönhet i de detache- rade ställena, än mindre i sjelfva planen; der man aldrig finner Oden eller Thilda eller Yngve eller Pompé, utan alltjemt sjelfva poeten; och der ro- merske vapendragaren Milo väl ej kan skyllas för att tala som en fröken, utan som en så svulstig narr, att en läsare af smak ej vet, om han mest bör skratta eller eckla," o. s. v. Denna uppsats är undertecknad Per Eneborn^ som ytterligare till- lägger i en not, i afseende på omdömet öfver Oden: "Detta är ej sagdt i någon öfverilning, för att förringa denne skaldens värde. Mitt hjerta hyste ännu aldrig en så låg afsigt, som den att vilja förringa någons förtjenst. Jag vill endast härmed bevisa (?) hur de der goda herrarne kunna berömma lika så orimligt som de häckla/' Han erkänner derefter, att författaren i andra stycken ådagalagt mycket snille, särdeles i "den qvicka genren", och lofordar de Erotiska odema, Ode öfver ett odödligt namn och Den vackra bedjerskan, men han finner att skalden också har "en högtflygande inbildning, . som ofta svindlar och förlorar sig." Eget nog erkänner han, att i Leopolds s. k. "ovett emot Thorild är mycket vett inblandadt." Afven sedan Leopold upptagit den af Enebom kastade handske, tilläts införande i Extra Posten af beröm för Enebom och hans skrifter. Det heter t. ex.
