— 328 — existera såsom nation, hvilket man synes benägéii^ att glömma. I finanserna, att penningar utan värde komma i det närmaste på ett ut med inga pen- ningar. I statshushållningen, att man ej bör köpa svafvelstickor utifrån. I poesien, att dumma ver- ser ej bevisa en stor poet; och i filosofien, att hvad ingen dödlig kan möjligen veta, det kan ock ingen professor med allt bråk i verlden undervisa mig om, etc. etc." I ett senare bref (den 2 febr. 1824) skrifver Leopold : "Ar det sannt, är det möjligt, att Odalmannen, för den lilla orättvisa han fått röna, skulle befinna sig likasom misslynt och ohågad att fortfara? Nå- gra kritiska sofismer, kunna de sådan mäktig ting åstadkomma? Artikeln Statistik, äfvensom den om Allmänna, undsättnings-anstalter, voro geniets fackla svängd öfver en viss sida af dessa ämnen. Mera fordrades ej till ändamålet. Men tidsandan be- gynte hos oss blifva vild och utbrytande. Det be- höfdes ett bart huggande svärd, som mötte den i farten och med ett par goda hugg tvang den att rygga litet tillbaka. Sådan är förnuftets dom öf- ver Odalmannen. Att Journalen *) dömt annorlunda, kan vara i sin ordning. Le coq se bat sur son fumier och bladskrifvaren på sin. Parti-blåsten lyfter ett sådant blad litet från jorden; det fladd- rar en stund i luften och begagnas derunder som ett slags meteor, men faller strax ner igen, och
- ) Wallmarks tidning.
