— 329 — li!6|5efii strömmair fratn deröfVér, utan att ttånsi&' löer tänka derpå. Förgäfves trycker mftö två gån-^ ger hvad som blott läses en. När man taft för- stånd och mod att se sin tid rätt i ögonen- och att säga den hvad den behöft höra; när man har alla förnuftigas beröm och högaktning; när sjelfväJ tadlet, som gerna sönderslet om det kunde^ likväl' af fruktan för den allmänna rättskänslan nödgasr buga och prisa, och törs blott klösa litet emellanåt; hvad vill maii då mera? Korteligen: Odcdmminen kan blott hafva en enda tort: den att upphöra och låta likasom afskräcka sig. För öfrigt, och hvad kritik angår: O passi duriora! Litteratihr-tidningen har jag äfven läst och knä- böjer för sottisens fuUkoralighet. Utom i detta blad, såg jag aldrig ett större prof af skamlöshet och fåfänga. Odalmannen har således lärt af dessa herrar att hafva förnuft och har prålat med deras ^ädrar. Man skall snart få se, att allt hvad som finnes hos oss af förstånd och talang utgått ur- sprungligen från A***s hnfvud och begynt först att existera med Fosforos och LUteratur-tidningetu Det i*oli gaste är, att han finner Den dröminande rosen ett fuUkomligen fosforiskt poem; det vill säga, som han sjelf skulle hafva skrifvit det. Den gode mannen, han är något långt derifrån. Om han någonsin gjort en sådan rad, eller ens någon- sin den varder görandes, förbinder jag mig att på öppet torg hylla honom såsom sitt folks strängaspeL Leopold sänder tilUka sin sång öfver Karl Xllirs bildstod. I sin tacksägelse derför (den 8
