~ S46 — f{j var liiUstfiodigt utf5r4 � äfvensom att, vid fi-> dåm Off poetiska sköoheter u^Uif första ordmngeii, fuooos ^vaga, dunkla eller vågade stjUIen. Fl^ri^ iMOsågo stycket icke vara af Franzén, som i sina första sing^r utmärkt sig genom en enkelhet, na^ turlighet och formfulländning, som man här tyckte 9ig sakna. Att betydliga tillag skett, röjes redan 4eraf, att den insända dikten innehöll endast 17 stanser, hvaremot den i handlingarne upptagna räk- oar 27, eller mer än en tredjedels tillökning. In* gen förbisåg, att dikten uppenbarade ett ovanligt .snille; men några af ledamöterna, hvaribland Aka- (lemiens dåvarande direktör Silyerjstolpe och s^ kreterare v. Rosenstein, tvekade att tillerkänna stycket den högsta belöningen i ett, såsom dem syntes, ofuUändftdt skick. Det var Leopold, som bestämde högsta prisat, medelst ett omjitändligt anförande, på fyra ark, der han begynner med att förklara författaren röja 'ett snille mäktigt att, ge- nom dess rika bildningsgåfva, en dag gifva åt sven^^ ska vitterheten en ny grad af upphöjning. Han upptager derefter alla de anmärkningar, som un* der granskningen i Akademien förekommit. Då ui^sknften icke mer finnes tillgänglig, saknar man tillfälle att fullständigt bedömma, i hvad mån an^ märkningarne antagits af skalden. Att det skett flerstädes, kan dock slutas af anförda verser, som ansetts betänkliga, och som nu icke återfinnas i den tryckta skriften. Bland dem hade förekom* mit målningen af spöken, som vinka med bio* diga kors i handen," — af "skuggor, som spöka
