— 363 — I den lysande samling af hof och stad, inför hvilken ni här framträder att belönas med det pris , hvarom ni täflat , begynn med att åtnjuta det ej ringare pris, som möter er i en åskådande. allmänhets deltagande, bland hvilken få bjertan lära finnas obevekta af edra sånger, få minnen som ej af dem förvara något lifligt eller rörande drag. Det är skönt, säger en romersk skald, ait vara ett förtjent föremål för den allmänna uppmärksamheten och att höra hviskas omkring sig: det qr han! För er är detta ögonblick en sann erfarenhet deraf; för Akademien en smickrande fastställelse på rätt-- visan af den belöning, som jag har den äran att i hennes namn tillställa er/* I sången öfver Creutz, belönt med Svenska Akademiens stora pris, öfverlemnadt af Leopold, hade den romantiska dikten vunnit ojäfvadt bur* skåp inom vår vitterhet, der, såsom ofvan nämn- des, dess första herrliga toner anslagits af Kell- gren. Den fulländning, som dåvarande vitterbets- domare fordrade af densamma, innan hon erkän- des jemnbördig med den klassiska, har, i vår tanke, verkat välgörande. Det var i sin ordning, att vilja uppställa ett fuUändadt mönster till efter- följd, och prisdomarenas stränghet var i sådant fall berömlig. Under det insända skaldestyckets pröf- ning ägde de ingen visshet att det var af Fkan- ZÉN. Flere betviflade det. Fullkomlig säkerhet gafs derför ej heller, att den önskade omarbetningen skulle så fullkomligt lyckas, som det skedde, helst Sv, Ahad, Handl 3$ Del, 23
