— 406 — Fordom någon ting i vitt^erheten, har jag sett mig på ålderdomen sparkas af åsnor och sett fånar grina deråt. Min hustru, då hennes vård och bi- träde voro mig högst af nöden, ligger på sjette året nedsänkt i en hjelplös sinnesdvala, utan del- tagande eller uppmärksamhet på hvad omkring henne föregår. Sjelf sitter jag, sedan en lika tid, i mörkret, vid grafbrädden. Naturens upplifvande föremål, undanryckta mitt öga, bortblekna äfven för min inbillning, och rösterna af gamla, älskade vänner, som i början tröstade mig, tystna omkring mig, den ena efter den andra, for att aldrig mera låta höra sig. Ändå uthärdar jag tillvarelsen ge- nom tvenne medel: det ena, mitt sätt att betrakta lifvet och dess ändamål; det andra, omsorgen att möta hvarje stund med något som kan döfva sve- dan deraf, någon läsning, något ämne för begrund- ning, och, vexelvis dermed, umgänge och samtal med vänner som ännu återstå. På detta sätt kämpar jag mot hvar dag särskildt och lyckönskar mig vid slutet deraf att hafva besegrat en plåga. Jemför nu och döm! Tufvan heter alltså det biskopliga landtsä- tet. — Parnassen har aldrig burit ett modestare namn." Leopold , d. 31 juli 1829 (i anledning af en resa som Tegnér gjort): "Man har sagt mig, att resan varit angenäm. Och verkeligen, när man under vägen sett en värdig son prydas med la- gern, beredt tvenne älskvärda döttrars sällheti ökat
