Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/426

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 422 —

antiqua Roma appellaverit. — Desse män hotade, mihi procuraturos' novum idque fixum et gratuitum domicilium in eo suburbii meridionalis palatio, ubi jam suspiravere Kexel et Lindegren et plures alii humaniorum artium amatores. — Hyeme procedente tempus illic degebam duorum fere mensium, frigorisque vi perstrictus tumidis laborabam pedibus etc. — Debitum mihi citissime solvendum efficit viginti et quinque thaleros. — Illam, qua me nuper complexus es, candidam generosamque benevolentiam ad ultimum usque suspirium venerabor, etc.

2. Den 5 dec. 1803. Begär åter hjelp: "Herr kanslirådet har mera rättighet än någon annan till detta ädelmods utöfning. Mina finanser, som, efter hvad jag muntligen anfört, till en god del blifvit förstörda dels genom mina dekrediterade brochyrers ringa afsättning, dels genom bokhandlares bedrägerier, jemte andra tillstötande motgångar, hvilka tillsammantagna göra min olycka betydlig, ha försatt mig i ett ögonblickligt behof af minst 75 rdr rgs för det närvarande. Jag torde i dessa behofvets ögonblick nyttja en ton, som vid dylika tillfällen sällan passar, men jag nyttjar den mot en man, som har nog elevation att förstå honom. — Det ena af de teaterstycken, jag omnämnt, vill jag med det första lemna H. K. R., för att inhemta dess omdöme derom. Mitt lilla häfte utkommer i nästa års början, men ej till båtnad (åtminstone i ekonomiskt afseende) för mig, utan boktryckaren, i fall publiken finner det genom dess egen förtjenst och H.