— 39 — innan de oflfentliggjordes. Han var, såsom det träf- fande yttrats, icke en kultus-minister, men, hvad som är mera, sin tids kultur-minister; han stod bland Gustavianerna, om icke främst som skald, dock främst som snille. Hvilket rum Leopold intagit inom den aka- demiska litteraturen, är allmänt bekant. Icke blott de vittra, men de förnämsta lärda samfund inom fäderneslandet skattade som en vinst att för sina handlingar erhålla ett bidrag af hans penna. Bland alla äger dock Svenska Akademien till honom de outplånligaste förbindelser. När en förtidig död bortryckte hennes stiftare och hennes berömdaste skald, — Gustaf och Kellgren, — när benäm- ningarne Oustavian och filosof voro lika misstänkta hos maktens innehafvare, samlade sig den fria forsk- ningens målsmän kring Leopold, som med snillets jemnbörd förenade öfverlägsenhet i lärdom, skarp- sinne, karaktersstyrka och arbetsförmåga. Han blef själen i svenska litteraturen och på samma gång inom detta samfund, som aldrig utöfvat ett mera oomtvistadt välde, än under den tid då Leopold ingöt i detsamma sin anda. Man må efter skilda konstlåror bedömma detta vittra envälde olika; men ingen lärer bestrida, att en sådan snillets teokrati — under det den svenska litteraturens himmel än- nu strålade af namnen Gyllenborg, Oxenstjerna,
