— 473 ~ facett-stråle, röjer icke Goethe i die Pi*opyläen och i Meister? Men lärgossen och flygelmannen väsnas alltid mer än läraren och fältherren. — Hvem för- aktar icke nu hela verlden? Jag känner ingen. Or- saken är, att en nuvarande poet — om han nem- ligen tillika är poetiker*) — har ett föremål som han uteslutande beundrar, t. ex. Shakspeare. Men, enligt Home och Platner, gör beundran lika med den beundrade; det märker den unge mannen, och finner sig på det angenämaste sätt berättigad att skåda ner på hvar och en, som ser upp till Shakspeare. Om hatet, som så ofta frambröt, säger Jean Paul: man förlåter nu hatet allt, kärleken intet. Om mystidsinen yttrar han: man måste skilja emellan den diktande mysticismen och den hand- lande, hos en Fenelon, en Spener m. fl. Konst- mysticismen har tillkommit i brist af hjertats my- sticism; man diktar hvad man ej äger. Han lik- nar en mystisk poet vid en stare, som lärt sig "Fader vår" på latin, utan att derför bli heligare, med den skilnad likväl, att poeten emellanåt in- blandar sina egna skymford i bönen. På ett ställe förifrar sig humoristen derhän, att han påstår, det den mystiska anden farit in i poeterna på samma sätt som d — n for in i en viss hjord på de Gerge- seners ängd. Dessa få drag ådagalägga, att icke heller Jean Paul kunde så fullkomligt åberopas bland den nya
- ) Så benämner iorf. de nya skalderna.
