_ 480 b — tat sin yppersta glans. Litterär-historiens sanning är ej mindre helig, än de allmänna häfdernas. Det är redan medgifvet, att åtskilliga af den nya skolans åsigter varit grundade, och att denna skola ådagalagt flerahanda förtjehster om vitterhe- ten. Man har endast betviflat anfallens nödvän- dighet, och beklagat frånvaron af den reverentia cani capitis, som bör egnas lagern på silfverhår. Villigt erkännes, att den unga tiden bådade en djupare verldsåskådning , än den nyss förflutna; att mensklighetens lifsfrågor uppfattades ur en högre synpunkt; att den andeliga och fosterländska sången uppstämdes i mäktigare, herrligare toner. Men var detta företrädesvis angriparnes verk, eller vunnos de skönaste nya segrar i vetenskap och forskning, i dikt och konst, af män, som icke del- togo i striden? Litterär-historien skall en dag be- svara denna fråga.
