Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/487

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 481 — Bilagan 18. (TiU sid. 230.) Den 12 dec. 1815 skrifver professor Jöns Syanberg till Leopold: '*Af det mest iateresserade nit för hvad menskligheten alltid heligt vara bör, upplyst religiositet nemligen, sundt menniskoför- stånd och allmän aktning för moralitet, tar jag mig friheten härmedelst att ännu en gång påfor- dra brors allvarliga uppmärksamhet på ett ämne, som så ofta oss emellan varit föremål för en ani- merad, af mig alltid högt värderad konversation. Bror anar härvid säkert min syftning åt det öf- ver alla grenar af det menskliga förståndets ytt- randen sig utbredande filosofiska svärmeriet. — En filosofi, grundad icke allenast på uttryckligt för- nekande af menskliga förståndets allmänna giltig- het, utan äfven i uppenbar strid med dess mest obetviflade och för det verkliga lifvet angelägnaste resulta ter, har en lång kedja af år med ursinnigt despotisk importentia regni herrskat inom skolan. — Likväl existerar bror ännu, med fullkomlig sinnes- vigör och friskhet i inbillning, såsom dyrbar lemning af ett fordom ljusare tidehvarf. Men också denna heliga eld skall någon gång slockna. Och i smakens, allmänna vettets samt den sunda filoso- fiens namn frågar jag bror: åt hvem skall väl då Herkules' klubba kunna med trygghet förtros? Än- nu äger brors arm hela mannaålderns fulla kraft; men äfven den skall slutligen förlamas, och jag 8v. Ahad, Bandi 35 Del 31