- 57 — Gustaf hade det gemensamt med store men'- niskokännare, att ofta genom en enda öfverraskande med första resa. Akta nu endast er helsal Törhända den- na hastiga revolution kan åstadkomma någon forbättring. Hvad jag längtar att få omfamna min käraste vän! Rosen- stein skref i måndags, och var i synnerhet slutet af hans bref utlofvande någon synnerlig förmån. Låt mig veta när ankomsten blir, och säg till hos mig när ni kommer. Jag bor på Drottninggatan, i Hovingska huset, nästa hus till Rosenadiers, vid Hötorget". — Oxenstjekna skrifver sam- ma dag om sin morbror Gyllenborg: "Tit. har ingen uppriktigare vän, och i dessa tänkesätt äger jag med ho- nom ett fullkomligt slägttycke". — Samma dag som Ro- SEN8TEIN, skref äfven Kellgren till Leopold, som med- delt honom sitt förslag att flytta till Stockholm: "Det for- troende herr bibliotekarien behagat visa mig, gör mig ett så mycket renare nöje, som i allt hvad kan hända, och jag hoppas snart händer till Tit. forman, jag med skäl får anses for fullkomligt onyttig. - Jag tackar Tit. äfven af hela mitt hjerta for dess goda tanke om poemet Gustaf Vasa, Om någon hade den olyckan att ej öfverdrifvet värdera den svenska allmänhetens lof, så vore det för honom som kännares bifall måste blifva så mycket dyrba^ rare. Det upphöjda rum Tit. bland dem äger, bör vara en försäkran om den uppriktiga fägnad, hvarmed jag skyn- dar Tit. vänskap till mötes, och den fullkomliga högakt- ning, hvarmed jag framhärdar", m. m. — I hvad mån Kell- gren medverkat till den kallelse, som Leopold erhöll från konungen, är svårt att utreda. Sannolikt röjde han ett uppriktigt deltagande, att dömma af den oafbrutna tack- samhet, som Leopold visade honom. Att Leopold, under sitt nästan lönlösa tillstånd i Upsala, och med mörka ut- sigter for framtiden, öppnat sitt hjerta för Kellgren, ser man af ett bref, hvari han önskar någon förändring i sin belägenhet, och yttrar, bland annat: **Salig riksrådet
