bevarade åt Riket. Carls Regeringsförtjenster äro äfven mångfaldige: hans vård om rättvisan och LandsLagens första kungörande, hans fördelning af Rikets ärenden och deras grannlaga skötsel, hans försorg om Städers anläggande, hans nit för Bergverkens uppbringande, hans uppmuntringar för Handeln, Sjöfarten och Näringarne: alla dessa saker må rätteligen anses såsom allraförst af honom bragte i sammanhang med hvarandra, och i det skick, att följande Regenter hafva kunnat gifva dem de förmånligaste förbättringar. Till Rikets försvar förde han många krig, med otrolig möda och skiftande lycka; men det var dock han som stadfästade Sveriges rätt och välde i Estland, som utvidgade dess gränser in i Lifland, och som slutade det långvariga kriget med Ryssland igenom en hedrande fred i Teusina; hvilken satte Efterträdaren i stånd att ernå den påföljande vida ypperligare i Stolbowa.
Lifländska kriget emot Polen tillskyndade Konung Carl så mycket större bekymmer, som det stod i nära sammanhang med inrikes oroligheterne och gaf Sigismundska partiet hemma mindre och större djerfhet, i den mån som lyckan eller olyckan fogade sig vid Svenska vapnen. Viḍ dem måste således Konungen fästa största uppmärksamhet, och ofta sjelf anföra sina härar. Flera fälttåg hade han förut gjort i Lifland, och år 1605 blef han föranlåten att åter begifva sig dit. Föregående årets nederlag och befarade förräderier yrkade hans personliga
