afsigt hade varit, att verket, jemte det som egentligen fordras af ett Ur, skulle visa hela Calendarium med sin Computus Ecclesiasticus, solens och månens gång i sina cirklar, samt denna sednares omskiften af ny, nedan och qvadraturer; det skulle dessutom visa hvilka timmar om dagen, hela veckan, hvarje planet regerar, efter Astrologernes inbillning. En stor del af detta verk hade dock aldrig varit färdig, en del så illa anlagd, att Polhem måste ofta ändra, ofta tillägga det som fattades. Uret hade, efter äldsta sättet, gått med oro, och måste uppdragas en gång om dagen; nu sattes en pendel i stället och inrättades så, att det kunde gå sex veckor efter hvar uppdragning. De särskilta stycken af verket som ej voro färdiggjorda, hade ock visare, men dessa måste dels hvar dag, dels på vissa tider föras omkring af klockställaren. Polhem uttänkte nu ett sätt att förbinda dem med hufvudverket, hvarigenom alla delar blefvo bragte att lyda en enda kraft, som ej vidare äskade biträde af urets vårdare.
Förbättringen deraf blef för Polhem inträdet på ett större fält. Sjelfva konststycket, i sin förnedring, hade länge varit beundradt: ingen hade vågat att befatta sig med dess hjelpande, och nu var det icke allenast återstäldt i sitt förra skick, utan hade ock vunnit nya fullkomligheter. Sådant beundrades ännu mera, och anvisade hvad af denna man borde kunna väntas i större saker, allenast väg till befattning med dem för honom öppnades.
