Naturen, som så ovillkorligen hade bestämt Polhem för mekaniken, fick dock ännu en långsam strid med de tillfälliga omständigheter som omgåfvo honom. Academien tilldelade honom icke allt hvad han förut hade föreställt sig. Hvarken var undervisningen nog lätt att tillgå, icke heller utkomsten tillräcklig; hvaraf följde att han måste vara omtänkt på någon förtjenst; och då valde han att söka densamma såsom Landtmätare. Efter skedd anmälan i LandtmäteriContoret, visades honom förteckning på de stycken, uti hvilka han borde undergå förhör; och, till all lycka, misströstade han om sin skicklighet att kunna fullgöra allt hvad som härvid fordrades. Han återvände derföre till Academien, hvarest en närmare bekantskap med Matheseos Professoren Spole förbättrade utsigterna för hans mekaniska håg. Några Astronomiska Pendel-Ur på Upsala Observatorium hade kommit i oordning: dem återställde han i fullt skick; och hans färdighet härvid ledde vederbörande på den tanke, att han torde ock kunna bringa till gång det Konst-Ur, som var uppsatt emellan 2:ne pelare bakom Altartaflan i Domkyrkan, men hvilket öfver hundrade år hade stått orörligt. Det uppdrogs honom att försöka sådant, ehuru man gjorde sig mindre hopp om framgång.
Enligt den beskrifning som framlidne StatsSecreteraren Klingenstjerna lemnat, var detta ur, efter gamla tidens smak, af en ganska vidlyftig sammansättning. Urmakarens första
