förenas till en ny segelfarts inrättande, genom våra med sjöar och strömmar genomskurna landskap. Vid början af förra århundradet upptäckte Erik Benzelius, den yngre, i Braskens handskrifna Brefvexling detta stora förslag, hvilket hördes i sällskap och ändtligen fick bifall; då Riket åter, under Konung Carl XII:s Danska krig, kände tyngden af betagen Handelsfart på Östersjön. Konungen uppdrog genast verkställigheten af ett så vigtigt företagande åt Polhem, som borde öppna Segelled ifrån Göteborg genom Göta Elf och Trollhätte-fallen, för att således genom Slussar komma in i Vennern, derifrån genom strömmar och grafvar i Vettern, och sedan genom Motala Elfven ner i Bråviken. Contraktet härom med Polhem var redan upprättadt och begynnelsen af arbetet gjord vid Carls-graf, der en Sluss skulle inrättas, då Konungen föll vid Fredrikshall, freden med Danmark på närmare håll tycktes visa sig, och hela detta värf, efter befallning, afstannade.
Ännu en betydlig byggnad, Söder-Sluss i Stockholm. Polhems djupa konst till dess plan och fullbordande bör kunna skönjas af den ovillkorliga nödvändighet, att vid vattendämningen 200 åmar vatten hvar minut utkastades, och då denna uttömning ändock icke var tillräcklig att hålla grafven vattenfri, så måste förtimringen byggas färdig på landet, sammansatt uthängas, såsom en stor pråm öfver berörde
