diameter och 24 fots djup. Dammen byggdes hel och hållen färdig ofvanpå vattnet, med alla ojemnheter som bottnens skapnad fordrade, samt nedsänktes på en gång hel och hållen till hafsbotten, hvarest den med en ringa jemkning snart passade. Detta mästerstycke blef färdigt inom samma år, så att både sakens storhet och tidens korthet verkade gemensamt till det allmännas beundran. Här upphörde Polhems befattning med Dockbyggnaden, hvars fullföljande har berott af andra, hvilka icke torde hafva lemnat nog uppmärksamhet åt Polhems råd, gifna för att sammanbinda Dockans varaktighet med andra fördelaktiga inrättningar, dem Flottan och Skeppshvarfvet nu måste umbära. Modellen, efter hans plan, förvaras vid Amiralitetet i Carlskrona.
Ett icke mindre verk följde nu i ordningen. En af Historien oftast misshandlad man i Catolska tiden, Biskop Hans Brask i Linköping, anlade, under oroligheterna med Danmark, en Saltpanna vid Vestersjön, och insåg således möjligheten att Riket, vid det mindre behof som ännu kändes af denna vara, skulle kunna förse sig, då Östersjö-handeln var spärrad af fiender och saltet icke kunde umbäras. Svårigheten af en så tung varas forslande landvägen, till Sveriges öfre Provinser och Finland, låg dock i vägen för detta patriotiska uppsåt, och borde afhjelpas. I sådan afsigt uppgaf Brasken den plan, att Vesterhafvet skulle med Östersjön
