Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 4.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 143 —

upplysta Mekanistens säkerhet, lägga hand vid de viktigaste strömbyggnader; och det, som ej bör utlemnas, att man sedan med förundran såg, huru nära dessa försök inträffade med de lagar, som långt efteråt, genom de nyare metoderna i matematiken äro upptäckte. Allt tillsammanstagit lär fulltyga det ovanligt stora, som var lagdt i hans själsförmåga. Hans noggranhet vid undersökningen af en sak: hans uppmärksamhet, som förde honom till begreppet: hans styrka att förena begreppen i en kedja, att utse medlen och med omdömet leda dem till vinnande af hufvudafsigten. Om minsta brist hade varit i någon af dessa hans förmögenheter, så hade hans dråpliga verk varit ogjorda, och han hade icke varit Polhem.

Icke en gång det mörker, som omgifver vissa föreställningar, hvilka snart kunde tagas för inbillningens blotta foster, vägrade hans snille att genomtränga. Mathematici i Paris hade, vid Polhems ankomst 1695, varit en tid sysselsatte att påfinna ett Ur, som skulle visa och slå de Turkiska, Judiska, Babyloniska och Italienska timmarne, jemte de Europeiska eller allmänna. Det är bekant att Turkarne dela dagen efter solens upp- och nedgång i 12 lika timmar och sammaledes natten, oaktadt dagen om sommaren är lång, om vintern kort: och natten tvertom. De Babyloniska och Italienska timmarna begynnas ifrån solgången, morgon och afton, och behållas sedan lika dygnet omkring. När då