varande Svenska Envoyén vid Franska Hofvet, Cronström, berättade Polhem huru man i Paris arbetat på ett sådant ur, men åter öfvergifvit det, såsom alltför svårt, lät Polhem sig märka, det han icke höll den saken så svår, att han icke tilltrodde sig utfinna den. Han hade redan under sitt arbete på det Upsaliska uret så vant sig vid de tankar, som dertill fordrades, att han i ett ögonblick kunde se svårigheterna och sättet att häfva dem. Snart förfärdigade han en modell derpå, och Cronström, mån om Svenska Nationens heder, skyndade sig att berätta för de Franske Mathematici, i synnerhet den namnkunnige Perrault, att deras problem var upplöst. Denne, som nogsamt kände svårigheten af ett sådant påfund, kunde icke tro den så hastigt vara öfvervunnen, förr än Polhem måste öfvertyga honom genom sin modell. Perrault lofvade att hos sin Konung befordra honom till en belöning för detsamma, och behöll till den ändan modellen hos sig qvar. Polhem åtog sig deremot att förfärdiga uret med dess slagverk; och ehuru Perrault icke vidare lät höra af sig, gjorde den förre dock, efter sin återkomst till Sverige, ett sådant ur, hvilket var så mycket svårare, som det var lämpadt efter Stockholms horisont, der skillnaden emellan sommar- och vinter-dagarne är större än i Paris. Samma djupsinniga uppfinning blef likväl någon tid derefter på det dyrbaraste sätt i Paris verkställd, enligt Polhems
