— 171 —
såsom en ganska fruktbar skribent. Han säger sjelf helt oförklädt, att ingen före hans tid hedrat sitt land med flera skrifter än han; och han är på sin graf sjelf hedrad med följande inskrift, hvars poesi är jemnhög med hans egen:
Här hvila sig Doctoris Johannis Messenii been,
Själen i Guds Rike och ryktet kring hela verlden.
För öfrigt var ej Messenius den enda Teater-Skribent hos oss för detta tidhvarf. Hans oberömliga ryktbarhet i detta yrke delas af Eloquentiæ Professorn Prytz för dess Comedier om Olof Skötkonung och Gustaf I: af Professor Chronander, för en Comedia, innehållandes om giftermål och frieri åtskilliga lustiga discurser och domar; af Kolmodin för dess Genesis Ætherea eller enfaldiga comedia om Christi födelse m. fl. Det är vid allt detta ingenting annat att tillägga, än den märkvärdiga jemförelsen, att dessa Nordiska snilleprof äro alster af samma tid som Le Cid, Les Horaces och Polyeucte. Vid ett sådant förhållande, hvilket sent hopp om framgång borde ej Svenska Dramatiken göra sig, och huru många tidskiften skulle ej komma och gå, innan hon kunde vänta att ens förtjena en jemförelse med sin Franska lärarinna? Var det, under så himmelsvidt åtskilda villkor sannolikt, att ur detta ofatta chaos, i nästföljande århundrade skulle uppstå på Svenska Scenen, skönheter, som i sin ordning starkt öfverglänste denna sednares? Detta må vara sannolikt eller ej, men det är emedler-
