retelser, i dygdens åter ett majestätligt behag och den nyttiga undervisningens allvar. Man gör genast vid Poemets början bekantskap med Fru Lusta och hennes döttrar, af hvilka den
Andra var moorlijk, dristig och kön med mysande munne
Hvälfde sin plijr-ögon om med lekande lockande later;
Ehvar hon gick, drog hon å sig hvars mans ögon och ålijt,
Klädd var hon i fint skiir, at hon synts hvart klädd eller oklädd:
Svanhvitan hals, therå spelade ringsvis krusade lockar;
— — — — — — — —
Kättja var hennes egentliga namn, kär-älskelig allom.
Bland de förförelse-motiver Lustan nyttjar att förleda Hercules, förekomma dessa:
Effter döden är ingen fröjd, när anden är uthe
Hvar blifver all vår lust, när ögat har intet att see meer?
Ögat har intet lius och örat har intet, som höres?
— — — — — — — —
Så är i känslan ock ingen frögd, ther kroppen är ingen;
Hvad är lucht och smak, ther hvarken är ång eller anda?
Ach! at ock ingen dröm fins uthi then eviga sömnen.
— — — — — — — —
Acht’ icke fåfängt roos eller last, för skam eller ähra:
Ähra sä väl som skam äro vind och namn utan ingiäld:
Gjör hvad tig rinner i hugh: ty tijg och tijn-lika funkar
Skrifven är ingen lag: — — — — —
— — — — — — — —
Nu, min Hercule, kom, utan högre betänkiande fölg mijg.
