Amiralitetet, utgjorde nära 12000 man, alla tider färdige till tjenstgöring.
Dessa hufvudsaker, så väl vårdade, kräfde tillika en mängd af andra anstalter. Intill denna tid hade flottan varit försedd med utländska ankar, eller ock med sådana inhemska, som på intet sätt svarade emot ändamålet, då läggen endast bestod af sammanvällade jernstänger. En Depken hade under sista kriget härstädes allraförst förfärdigat helsmidda ankar: dessa voro vid Amiralitetet pröfvade och gillade; hvarefter ock privilegier för honom på Söderfors Ankarbruk utfärdades; men dels rättegångar om byggnadsstället, dels andra hinder höllo det i overksamhet, till dess Grefve Wachtmeister antog sig saken, befordrade på flera sätt dess framgång och hitsatte sjelf en ifrån Holland införskrifven Ankarmästare, hvilken gaf inrättningen den utmärkta fullkomlighet, som ännu i dag tillhör Svenska Ankarsmidet.
Vid Grefve Wachtmeisters anträde till flottan, träffades väl en och annan god sjöman, men desse voro otillräcklige i befattningen och gemenligen utländningar. För att genom tillhörande kunskaper bereda skickliga tjenstmän vid Amiralitetet, inrättades Navigations- och Artilleri-Skolan, der Svensk ungdom njöt, af tillförordnade Informations-Officerare, undervisning i Matematiska vettenskaperna, Sjöväsendet, Styrmanskonsten och Artilleriet; i förening hvarmed
