Hoppa till innehållet

Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 4.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 208 —

Det har redan blifvit sagdt, att Fru Brenner författade på flera Språk. Hon liknade deri sin tids namnkunniga Skribenter. Näst intill vådan af ett sådant företag, är vådan att dömma deröfver. Det vill likväl synas, som både Fru Brenner och de öfrigas främmande vers vore mindre misslyckad. Ofelbart måste det väl räknas som en fördel, att i de mera odlade språken finna uttrycket och stundom sjelfva den lämpliga tanken redan tillreds, att nyttjas, i stället för att i sitt eget, ännu odanade och fattiga språk på samma gång behöfva svettas för begge. Det vore annars besynnerligt, hvarföre man skulle tänka och säga bättre på Tyska, än på sitt eget modersmål.

Johan Runius föddes 1679, var Informator och HandSekreter i Grefliga Strombergska huset, och dog d. 1 Juni 1713 med följande rim på tungan:

Har Majus varit svår och bitter tid för Runius
Så ger väl honom Gud en ljuf och rolig Junius.

Hans skrifter samlades utan urval och utgåfvos efter hans död i ett verk, kalladt Dudaim, hvars första del består af Andeliga Blommor, den andra af Verldsliga Liljor, och den tredje af Sinnekryddor, der begge slagen äro blandade. Blommorna äro visor öfver våra Söndags Evangelier, och Visor i ordets hvardagliga bemärkelse, gjorde att sjungas antingen på egna

bifogade