bifogade Melodier eller vanliga Psalmtoner. Liljorna dela sig efter vanligheten i Brud- Graf- och Lyckönsknings vers med temligen osmakliga titlar, såsom: En sannfärdig BröllopsSkrift, angående att gå ogift är förgift, eller: Utur ett besvärligt i ett härligt, ärligt och kärligt stånd försattes N. N. och N. N. eller: en vacker lagom gammal man en vacker Nyman fick försann (Brudgummen var enkling och Bruden hette Nyman); eller: dyr tid i all land, vid en Handlandes Begrafnings-akt; eller: en lång Grafskrift, men kort utläggning om bruk och missbruk öfver en Bruksförvaltare; eller: en berömvärd värdinna i verlden, föreställd vid en Traktörskas bortgång; eller: Embets och Äretrappa, synt och betraktad vid Kämneren Montins graf m. fl. Det är i synnerhet på denna Äretrappa, som Runius sjelf uppstigit till sin Poetiska härlighet. Den ger ett slags skådespel åt inbillningen, och har förmodligen derföre tillvunnit Författaren sin tids gynnande omdöme och äfven en sednares. Låtom oss tillse, med hvilken rättvisa. Poeten ser i en syn en hög inmurad trappa, der Äran öfverst sitter på en Altan med kronor och kransar rundt omkring och stolar allt utåt,
— — — — — som the hos oss vara plä
Båd Sammets — silkes — gyllenlär — Rysslärs — och
bara trä —
I muren var en mörk gång, som förde ur
