Respondenten till Kongl. Rådet Grefve Lindschöld. Bland sparsamma författare i Poesin, då man beräknar skrifternas antal, är Professorn i Vältaligheten vid Upsala Akademi, Petter Lagerlöf, och likväl har han gjort sig minnesvärd. Vishet och sammanhang i tankar karakterisera hans ganska språkriktiga tillfällighets Vers. Man väntar föga, att i en Grafskrift redan 1677 läsa ett stycke, som detta:
Naturen ville se hvad högst i hop förmå,
En fägring och en dygd utvalda begge två.
Hon af det vackra kön ett mönster ville gifva,
Som ock för Moмus sjelf skull utan klander blifva,
Då såg sin första dag, som nu sin sista sett,
Den Fru af ädel börd, men ädel mer af vett,
Hvars kropp vi erna nu i grafven gömma neder
Ju med en skyldig, men ack! alltför tidig heder.
Att skrifva sådana Vers och att ej förringa värdet deraf genom en mängd af odugliga, voro på Lagerlöfs tid tvenne sällsynta förtjenster, som han förstod att förena. Utom dem, hade Lagerlöf ännu flera i en vidsträckt lärdom, i stora undervisnings gåfvor, i sitt bemödande för Svenska Språket och en öfverlägsen färdighet i det Latinska. Han föddes 1648 och dog 1699. — Lagerlöf räknade bland sina Lärjungar Grefvarne Olof och Carl Gyllenborg, hvilka liknade sin mästare i sparsamhet af skrifter, men öfverträffade honom i deras värde. Grefvarne Gyllenborgs Poetiska försök
