Hoppa till innehållet

Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 4.djvu/241

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 237 —

nyttja Latinska Språket, som inträngde, efter hvad man visat, äfven i Predikstolen, röjdes ännu allmännare i skrifter och tal, af hvad

    med en tillbörligh vältaligheet föra någon Ährapredikan, som värdt kunde vara, om thenne Stormechtigeste, Högloffligeste Furste, then Helighe Konung Göstaff, vår salige affsomnade Herre om Hans K. M:s. herkomst och stämne, födelse, barndom, upfödelse, öffning, stadigheet, studering, bevåågh, upsååt, frestelse och mootgång, lycka och framgång, genom hvad tillfälle H. K. M:t. kom till Regementet, huru herlighe, uprichteligha och christeligha H. K. M:t. thet förde och huru Gudeligen sedan thet ändade. Thetta så beprydeligen, så ståteligen och så konstelighen andrage, som then Högloffligeste Furstes, Konung Göstaffz prijslige dåt, gerningar och förehaffwande rättelighe höffdes, och som the thet sjelfva före ville, vara then höglärdeste Oratori, eller Vältalare fast omöjeligit, än sider migh, och må man härom säija, som then Stormechtige Konung Alexander sade när han fick see then vällige hjeltans Achillis graffskrifft: O te felicem juvenem qui habuerit Homerum, tuorum facinorum ebuccinatorem: thet är: Ach väl tigh unge hjält, att tigh råkade hända then lärdeste Poet Homerus till thina bedriffters upropare: en sådan Homerus vore uthi thenna saak är nu visserlighen behoff, om han ändå skulle kunna (som värdt vore) göra saakena fyllest». — Denna predikan är utgifven (1620) af Sylv. Phrygius, SuperIntend. Schiædviensis, och beledsagad med Notis Marginalibus, Epithaphiis och en Oratione præfatoria, i hvilken utgifvaren erinrar: att det vore meera tacknämligit bepryda många librii och booke-loder här i Sverijke med thenne Högtsal. Konungens Lijksermon, än monge Borgares ock Kämmenärars, Apothecares och Krämmares, Bryggjares och Backares Lijkpredijkningar, hvilke äre och bliffve ifrån främmande Orter