beskaffenhet och vid hvilket tillfälle som helst. Det är ofelbart, att ett af de stora hindren för odlingen af vårt eget språk, ligger i det allmänna bruket
hit införde; att thet vore meera förplichteligit effterlååta uthi sijne Booke skååp och hyllor thenne medföljande Oration ett lithet rum, än monge andre fåfänge berömmelse såsom till exemp. Lucianus haffver berömt flughan, Calcagninus loppan, Synesius Hintskallotheeten, Erasmus galenskapen, Favorinus fjeradedagz skjälffwosoot, Diocles roftwan etc.»
Denna samma Sylv. Phrygius är annars berömd som Skribent, hvarpå, efter hvad man påstår, skall tjena till bevis, hans så kallade Agon Regius, eller sanferdigh berättelse om Kon. Johan III etc. etc. vördelighe och gudelighe affskeedh från thenne mödosamma jämmerdaalen och ondskafulla mordkulone. Denna skrift innehåller ett samtal emellan Konungen och hans Confessarius, och är besmyckjat med en Threnodia Dramatica, Epithaphiis, och i synnerhet med en Oratio Encomiastica öfver Konungens dygder, som här upptaga hvar sin särskilta Afhandling, upplysas med historiska jemförelser af andra Regenter, och tillämpas sluteligen till sina behöriga ändamål. Således finner man under Liberalitets- eller rundheets dygden anförda exempel af Constantinus Magnus, som förminskade fjerdeparten af all landtgäld eller åårlig ränta, af Artaxerxes Longimanus, som bland annat benådade Prästerskapet med sådan frihet, att ingen hade makt att lägga någon utskyld eller tull på någon Prest, af Titus, som brukade säga till sina vänner: Amici diem perdidi, quia nemini profeci: och så läser man i tillämpningen vidare: «Vi achtom rådsampt vara allenast någet handla om tin stora benägenhet emoot Kyrkiones Personer, then skattskyldige menigheeten och nödlijdande menniskior, Rijkzens Biskopar, och Capitelsmän, Läsemästare och Stadz-Präster,
