egentligen lärda män nyttjade det på ett nästan uteslutande sätt. Man skref ej i långliga tider
wördelige Ministerium, at tu icke ville fordra för titt Majesteet, tå wårdande saaker skulle företagas then ähravördige Archiepiscopum Laurentium Seniorem, med mindre (Evangelij Ämbete till en wördeligh benägenheet) han bleff beleedsagat aff tine och Cronones förnämlige och betrodde män till titt Kongliga Cubiculum; låtandes sedan saakerna wore afflupne Hans ährawördigheet bekomma ibland tine förnämbste Rådz personer widh titt Konglige bord sitt tillbörlige rum.»
Johannes Matthiæ, Drottning Christinas Informator och Biskop i Strengnäs, känd för sin lärdom, sin vitterhet och sina Syncritistiska försök, har den förtjensten att, bland sina flera arbeten, äfven hafva utgifvit (1658) en Postilla eller uthläggning öfver alla Söndagars och höge fästers Evangelia ifrån första Sönd. i Adventet intill Påska. Den synes för sin tid hafva ägt ett värde i ett redigt framställningssätt, och i en enfaldig och lätt fattlig stil. Men något spår till hvad man kallar Vältalighet låter lika litet upptäcka sig i denna postilla, som i författarens Conciones Solennes, såsom hans Krönings-Predikningar m. fl. der han blott ådagalagt en större lärdom.
Emporagrius, Öfver HofPredikant, sedermera Biskop, i sin Likpredikan öfver Riks Rådet Friherre Adler Salvius 1652: «Altså är thet ju sant hvadh wij aff Konung David hördt hafwom, at Gudh tager mången utur stofftet och träcken och sätter honom ibland Förstar i ähra och myndigheet. Men thetta seem wij ock therjämnte, att then rättfärdige Guden tager åter them, som han sålunda upphögdt hafver, och genom then timeliga döden förer them i sinom
