af ett främmande, hvari man måste upparbeta sig intill fullkomlighet. De fleste af Rikets Magnater voro mästare af Latinen; och Rikets
Scholæmästare och the på landet bodde bliffwa ärlige försörgde medh samma underhåld och wederlagh, som tin Christsalige Her fader hade, hvart och ett stånd effter sin värdighet för Præbende- och Kyrkiogodz depecterat och effterlåtit, men the orörlige godz och ägor som wåro qwarbleffne under Ämbeten och belägne under Prästebolen, kunde tu icke lijda, att the bleffwe therifrån, per fas, nefas nappade eller rappade: Uthan medh Kongligit välde och hägn försva«rade, hvilket icke allenast ståår till att bevisa aff thet breff, tu gunsteliga fordom medhdeelte Prästerskapet aff Linkiöpingz Stifft, emoot Jordgiruge Vultures, som hungrade effter Prästebrödh och Kyrkioäger: Utan ock aff thetta skriffteliga och välförtjente svaret, giffwet ett grofft och obetänckt Borgerskap, som genom sina uthskickade, fordrade till sin Stadh både åker och äng ifrån Prästomen: Wij āro icke till sinnes at låta taga någet ifrån Kyrkian eller the personer, som ther tjenst göra, hwadh som them till hielp och föda är aff ålder undt och för mångh åhr effterlåtit. Men imoot nödträngde Prästmän war tu hjelprijke Konung så benägen, at tu icke allenast hade för them ospardt thet the begärte: utan ock när the komme pannosi, paltuge och trasote för titt Kongl. Majesteet, bleffwe the förr än the ifrån tigh skildes, medh en tienligh klädedrägt till hand och foot wäl betächte: Brukandes ther till sådan Liberalisk ord: Wij kunne slätt inthet see och fördraga en Prästman wara illa klädd. Medan wij nu äre instijgne någet om Ministerij befrämjelse att förmäla, förekommer mig ett Axiologon, hwilket nogre troowärdige, ähravyrdige och gråhårige män migh påminna: Nemliga, at tu ährabiudande Konung, så älskade thet
