sig om bord och söka sjön. Ett nytt försök gjordes vidare till Ölands härjande och till intagande af Borkholms slott; men med tillkalladt cavalleri, det Grefve Wachtmeister i stillhet öfverförde, gick han löst på fienden, dref den med en ständig lycka af landet och frälsade Borkholm, hvars befälhafvare var bragt i den förlägenhet, att hastig dagtingan ej hade kunnat undkommas.
Kriget fortfor. Emedlertid hölls om vintern 1678 riksdagen i Halmstad, der Grefve Wachtmeister uppdrogs högsta befälet öfver hela Örlogsflottan. Hennes tillstånd medgaf icke, att såsom förra åren, kanske nog vågsamt, utlöpa till fiendens uppsökande, utan blef hennes bestämning att allenast förvara Svenska stränderne i Östersjön, hvilken afsigt icke heller förfelades. Men Grefve Wachtmeister förmynderskap för flottan hade ock härunder den verkan, att han nästa sommar ej behöfde så alldeles undvika fiendtliga sjömakten. Denna möttes också vid Ölands södra udde, till en styrka endast af 12 skepp, dem Svenske Amiralen genast angrep, och hade redan erhållit den vackraste utsigt för segern, då ett förfärligt stormväder uppvexte, som hindrade slagets fullföljande; och innan vädret upphörde, hade redan den öfriga Danska flottan hunnit komma fienden till förstärkning. Grefve Wachtmeister, hvars afsigt var att förnya anfallet, föranläts häraf att vända sin omtanke till skeppens
